Krossade skalbaggar?

När jag gick på gymnasiet hade jag en färgstark vän, som påverkade mig mycket på gott och ont. Bland annat så hatade hon paisleymönster för hon tyckte det såg ut som krossade skalbaggar.. Jo, då hatade jag också paisley fast än jag nog egentligen tyckte rätt bra om den mönstertypen.
Men!
Man måste vara sann mot sig själv och bejaka alla sidor som kanske inte faller omgivningen i smaken och därför kom jag ut paisley-fantast efter gymnasiet. Jag menar inte att förlöjliga någon på något sätt, utan att det är ibland svårare att gå emot sina vänner, än vad det är att gå emot sina fiender.
Jag älskar paisley och fastän tonårs-Mirre må darra, så är det ett faktum! Alla tyger med det mönstret får mer gärna följa med mig hem från affären och då är det ju den naturligaste saken i världen att brodera små "krossade skalbaggar" på en kudde.
Jag har trixat med ett broderi i datorn och plockat fram den renaste paisley man kan tänka sig och nu är jag på god väg att brodera klart.Det var ju bara det lilla faktum att tråden tog slut, så det har fått inhandlats ny sådan idag...