Berlin har ju också en historia som är allt annat än ljus och det är fantastiskt att staden ändå har rest sig efter att ha varit näst intill sönderbombad efter andra världskriget och sedan livet i skuggan av muren och en delad stad.
Historien var hela tiden tydligt närvarande kände jag , men inte som en skamlig hemlighet utan som just historia...
Den där morgonen i november 1989 när muren föll, så var jag i skolan och in i klassrummet dansade en euforisk lärare och berättade med andakt att muren hade fallit... Jag kommer ihåg att jag tänkte; Och? Ja, jag får väl skylla på ungt oförstånd, när jag inte tog in storheten i detta faktum
Under våra promenader och rundturer fylldes jag av tacksamhet för det vi i Sverige blev förskonade ifrån och hur annorlunda livet kunde ha varit någon annanstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar