torsdag 26 september 2013

Att låta det vackra vara framme





Även om ni har sett dessa bilder, så vill jag ändå skriva några rader om själva brickan som just nu står i hallen...
Denna bricka köpte vår mamma på 60-talet någon gång och jag tror att det var i en hemslöjdsbutik. Det fanns ett märke på undersidan av brickan vill jag minnas som talade om exakt var, men den är borta sedan många år.
Vår mamma förvarade gärna sina fina saker i skåp och lådor, för det skulle sparas och så även med denna bricka.Jag har under min uppväxt tyckt att den var ful som stryk där den stod i sitt skåp och varför den följde med mig, när jag själv flyttade hemifrån vet jag inte.
Nu har inställningen dock ändrats och jag tycker så mycket om brickan, som är i massivt trä. Jo, man ändrar sig och att låta det fina få vara i lådor i skåp vill jag inte. Det skall ju användas och komma till nytta!

3 kommentarer:

  1. Ja det är konstigt att saker man ogillade som barn tenderar att bli bra och snygga som vuxna.
    Kram helena

    SvaraRadera
  2. Brickan är så vacker, låt den synas! Förr skulle allt gömmas undan och bara tas fram vid kalas och speciella tillfällen, så tråkigt, men de hade inte så många saker förr och var rädda om det de hade.
    Kram Eva

    SvaraRadera
  3. Underbar bricka och fina saker uppepå! Och visst är det så, att känslor och smak ändras med åren. Det är härligt det :)

    <3 Jennie

    SvaraRadera