Förmana, uppmunta och avråda

Ja, dessa dagar när man vaknar till en klarblå himmel och tystnaden... Det är sommartystanden mina vänner! Vi bor i ett område med ganska mycket trafik, men nu är det endast ljud på avstånd man hör. Allt har kommit in i en lunk som andas frid och ro. Jag har haft många lediga dagar nu och har ännu fler kvar och skall försöka fortsätta att rensa bland våra saker. Det tar lång tid för det är alltid något jag hittar som väcker minnen och funderingar.

Jag sov alldeles för länge, men det har sina förklaringar och dagen blir därefter..

Jag har i natt kört genom ett bedövande vackert Vätter-landskap med det där ljuset som bara kan bli på sommaren. Det där ljuset som kommer av annalkande soldag och vatten..

Det var en dotter som missade sista bussen hem och då satte jag mig i bilen och körde många mil för att hämta henne. Precis som min mamma gjorde med mig och jag kom ihåg hur det var när jag var där och sommarnätterna som aldrig ville ta slut och skratten bland vänner, glädjen och även mitt i detta, det svarta vemodet om att det var nu eller aldrig...

Åren har gått och nu är det jag som sätter mig i bilen och hämtar och som förmanar, uppmuntrar och avråder...

Allt i en salig blandning, vars enda mål är att uppfostra starka och kloka barn som står stadigt på sina egna ben i livet.

Jisses, så svårt det är!