Har funderat på varför jag alltid känner mig som en bondlufs när jag är på resa. Som nu senast till London och jag kom faktiskt på varför...
Ha, ha kan bero på att jag alltid väljer mina gamla älskade bekväma koftor och jeans som är bra-gå-långt-i-storstad, men kanske inte så chica. Ibland tar det lång tid innan poletten trillar ner och man inser saker och ting.
Nu skall jag och två och barnen upp till Stockholm iallafall och besöka alla barnens mostrar och kusiner och då tänkte jag minsann ordna något nytt inför resan.
Jag bestämde mig för att sy en klänning i ni-vet-vilken-modell ( Stackar er läsare. Bygger en blogg på sömnad av en enda klänningsmodell) och då hade jag det här relativt nya tyget som är inköpt på rea hos Stoff och Stil. Det är ett vävt tyg men med rätt mycket stretch. Kändes helt rätt till denna modellen och skulle också funka bra att sy ihop på overlocken. Det skulle bli en snabbsydd dress med andra ord, vilket jag gillar såklart!
Jorå, i helgen skred jag till verket och när jag som bäst satt där med min sömnad,så kom maken upp från källaren, tittade in i syrummet och utbrast muntert; Oh, nya gardiner!!
Vad gör man då?
1. Syr klart klänningen och tänker aldrig använda den
X. Syr klart klänningen och tänker kanske använda den
2.Skrattar rått åt makens kommentar och kommer att använda den ändå
Vad tror ni?
Rätt svar kommar att belönas med en gåva på posten!
Rätt svar kommer att avslöjas senare ikväll.