Ni som såg förra inlägget kanske noterade att skorna på bilden var bekvämt låga och kanske inte så glammiga. Jag har inte höga klackar längre! Jag tycker det är så fint, men jag slutade med det för många år sedan.
Närmare bestämt när äldste sonen var 4 månader...
En kall dag i januari skulle jag och sonen hälsa på en kompis. Jag hade aldrig varit hos henne och lyssnade väl bara på ett öra när hon beskrev vägen till huset hon bodde i. Jag körde fel och kom in i helt fel hus. Sonen bar jag i bilbarnstolen medan jag stressad sprang i trappuppgångarna för att försöka hitta rätt. Dagen till ära hade jag tagit på mig ett par snajdiga kängor med lite högre klack.
Jag brukade oftast knäppa loss sonen från spännena i bilbarnstolen , men jag gjorde inte det denna gången och det fanns väl en mening med det...
Då hände det!På översta steget i en trappa i hyreshuset trampar jag snett, för kombinationen bråttom och höga klackar var inget vidare.
Jag tappar då bilbarnstolen som sonen ligger i. Bilbarnstolen gör en volt i luften och landar upp och ner längst ned i trappan och sekunderna det tog för mig att ta mig till honom och se efter hur det hade gått för var oändligt långa. Han skrek och dinglade i spännena och inte en skråma... Hur det hade gått om jag som vanligt knäppt loss honom vågar jag inte ens tänka på. Från den stunden ställde jag undan alla mina high-heels för ville inte riskera något liknade igen.
Jag köpte för något år sedan ett par sandaler med hög klack, men det var liksom inte jag längre, så de står oanvända i garderoben.
Japp, så har det blivit och jag fortsätter att älska ballerinaskor och trampa på i mina low heels!