När projekt får eget liv

Många gånger när jag börjar sy något så vet jag inte rikitgt vart det slutar. Projektet får liksom eget liv och även om man har en grundidé kan olika saker komma till på vägen och ändra kursen helt..

Dotterna avslutningsklänning är ett exempel på ny inriktning..

Dottern var på det klara med att hon ville ha en viss sorts klänning efter att hon sett något liknande i en tidning.

Hon valde snabbt ut det oblekta sidenet som har en rosa ton i sig och det skulle bli själva underdelen.Sidenet kommer från Franzéns och jag har haft det ståendes på rulle i garderoben lääänge.

Sedan bestämde vi oss också för att ha en rullfåll längst ned på kjolen.So far, so god!

Sedan började det svåra att hitta lämpligt tyg till överdelen. Jag var i London för knappt en månad sedan och inhandlade där ett underbart tyg på Libertys och det tyget ville hon ha. Det var bara det att jag har redan klippt ut en tunika till mig i det och det var verkligen inte mycket tyg kvar.

Vi pusslade dock på hög nivå med att få ut delarna och efter många skarvningar lyckades jag få ut allt som behövdes till livet. Foder då?

Ja, jag hade ett kit med patchworktyger designade av Kaffe Fasset och istället för att bli kudde som det var tänkt fick tygerna bli foder till ett livstycke. Ja, inte där räckte heller tyget utan vi skarvade och lade ihop tyger.

Resultatet då? Ja, det ser ni på bilderna nedan och vet ni? Jag är tidigt ute, för jag blev klar TVÅ dagar innan skolavslutningen. Dottern konstaterade krasst att det var nog tidighetsrekord av mig!

Dragkedjan skulle ligga utanpå var ordern från dottern.

En BH-topp slaktades för att få tag i ring och spännen till reglerbara axelband. Det prickiga tyget till axelbanden är från Kaffe Fassett.

Detta underbara tyg är från Libertys i London. Dyrt , men underbar kvalitet. Libertys kom på en teknik på 1800- talet att få sina bomullstyger att likna siden, så tyget har en lyser som är helt otrolig. Varuhuset är väl värt ett besök om man kommer till London.

Fodret på den främre delen av livet.

Fodret på den bakre delen av livet.

Såhär mycket blev det över efter att jag sytt en tunika till mig och livet till dotterns klänning.

 Nederkanten fållades med en rullfåll. Den blev dock lite för hård i och med att jag valde sytråd istället för brodertråd. Fållen blir mer följsam med brodertråd och helt enkelt snyggare.

Så här blev det färdiga resultatet och det är spännade när man inte riktigt vet vart man hamnar när man börjar med att sätta saxen i ett härligt tyg.

(Ursäkta den fula solreflexen, men jag hinner inte redigera bort den)

Ja, jag är nöjd och dottern är nästan nöjd..

Hörde henne mumla om att hon inte hade någon lämplig jacka till...